Din bortvända blick och ensamma tår säger redan allt. De berättar om ett krossat hjärta som har förblivit kallt. En romans som tog en plötslig vändning mot det värre. Och dagarna då ljusets strålar fick skina blev allt färre. Jag ser hur du försöker le, hur du försöker glömma. Jag ger dig löften och hopp som får dig att drömma. Men då påminns du om hur allt vände på en sekund, hur du sedan den mardrömmen inte kan få en blund.

Och jag gråter nu för din skull för jag ser hur det dig tär.  Jag vill kunna lyfta den tunga börda din hukade rygg bär. Jag vill kunna torka de tårar som faller ner i dina händer. Jag vill vara det öppna fönstret i dina återvändsgränder. Men än är du fast bakom din högt byggda mur. Jag står på andra sidan och väntar på min tur. På min chans att få hela ditt krossade hjärta. På min chans att få lindra din eviga smärta.

För hur djupt du än föll i följd av någon annans illdåd, betyder det inte att ditt hjärta är bundet av taggtråd. För hur ont det än gjorde i följd av någon annans svek, betyder det inte att du aldrig igen ska få känna kärlek. Så vänd din vackra blick hit och låt mig torka din ensamma tår. Jag vet att det kommer ta ett bra tag att hela dina gamla sår. Men när du är redo att vända blad och sätta hjärtat i brand, då står jag väntande här på dig med en utsträckt hand.