Jag försöker att inte tänka på dina ord.

Jag fick ett mejl. Ett mejl. Jag har inte fått något samtal, några ord genom mun och öra, sms eller något annat på veckor. Utan jag fick ett mejl. Ett mejl.

"Något jag aldrig förstod var varför vi hamnade här. Varför våra känslor bleknade. Varför vi två, du och jag, inte längre var en. Eller, vi har ju aldrig varit en, vi har ju aldrig tänkt på det settet. Men du vet att det var något speciellt med det ögonblicket, att det var något speciellt med lyckan i dina ögon när du var där tillsammans med mig, i MIN närhet. Jag vet inte alls, men jag trodde det var något speciellt med den där känslan jag gav dig. Våran första kyss, även om jag inte var fullt nykter så minns jag den starkare än någonsin. Och inte för att tala om våran sista, jag ville spola tillbaka den om och om igen när du gick ifrån mig den allra sista gången. Men det enda du har att säga om detta är "Okej.", för att du inte längre är som när jag lärde känna dig. Det är som att en ond cirkel har hamnat runt om dig. Det är som att du är helt borta från verkligheten, som att du inte längre vet vad lycka är. Jag vet ju vad det är som har hänt, och jag vet om ditt löfte som du sa, men en sak jag vill att du ska veta, det är att jag tänker på dig. Jag skänker många tankar till dig och jag önskar med hela mitt hjärta att allt blir bra igen. Att denna onda cirkeln försvinner så att du och jag kan börja om på nytt igen."

Hur mycket han än har betytt för dig, vad han än betyder, vad han kan komma att betyda gör ingen skillnad.. Han är tydligen inte värd en minut av din tid!

janina, du är verkligen en sjukt fin tjej som jag tycker om mycket fast jag inte ens känner dig..

du förtjänar verkligen det bästa!