För ungefär 1½ - 2 år sen så slutade jag lita på folk. Det finns verkligen inte en enda människa jag litar på. Och jag kan inte längre släppa in folk i mitt hjärta eller vad man kan säga. Jag blev en sån som stängde ute folk och låste in mina känslor. Det är inte ofta jag någosin skriver/berättar mina känslor inom mig för någon längre. Det är inte alls ofta eftersom att det bara har hänt en gång detta året. Jag låter inte heller mina vänner veta vad som pågår, frågar dom mig något så låter jag det vara, ignorerar eller bara låtsas som ingenting. Liksom, att en enda människa kan göra såna påverkningar på en annan människa trodde jag inte var möjligt förens då. Vad jag ville komma fram till är att detta just nu förstör för mig så in i helvete. Jag stannar inte kvar med folk längre. Dom jag lärt känna nu på senaste tiden är som att "okej jag lärde känna den människan, men vadå, det var kul typ dom 2 första gångerna men nu är det inte spännande längre". Dock dom jag känt länge, sen innan detta inträffade, dom kommer alltid finnas kvar, alltid.

Haha, var bara tvungen att förklara lite. Var mest menat till en enda person dock, den känner sig även träffad just nu, för den vet att det var till den. Så ni andra kan typ ignorera detta. Godnatt!