"Ska jag förklara känslan för dig? Ska jag berätta hur det kändes dom 4 första veckorna på detta året? Varenda jävla dag var det samma sak. Först under dom första dagarna på lovet var det enda jag gjorde låg hemma varje dag för att jag inte ville gå ut. Jag ville inte träffa människor som skulle fråga vad som hänt. Sen var det skolan. Sjukt svårt varje dag. Sket till och med i att gå till skolan för att jag inte fått sömn på nätterna. Skippade någon lektion då och då för att bara försvinna ut ur folksamlingen. Men det var inte det jag ville berätta för dig.

Vill du veta hur det kändes varje kväll? Hur jag spenderade mina nätter? Först tänkte jag på dig. Sen alla orden, meningarna och betydelserna. Sen började det bränna bakom ögonen. Bakom ögonlocken såg jag bilderna av alla kramar, möten och alla gånger jag såg dig prata med mig och log. Sen tränger en tår fram och plötsligt rinner flera. Tårarna rinner i floder och jag börjar skaka. Sen blir det kallt och det börjar göra ont inom mig. Inte så att jag bara säger att det gör ont. Utan det gör verkligen ont. Som om det är ett tomt rum där inne och något med en slät yta slår fram och tillbaka från sida till sida. Då när det börjar göra ont känns det som att andningen börjar bli svår. Man får svårt att få fram luften och det gör bara ondare och ondare. Det gör så ont så att jag vill skrika. Biter i täcket och skriker tills rösten inte orkar mer. Tills kroppen blir utmattad av alla tårar och allt det som gjort ont och inte orkar mer. Sen rinner tårarna tills jag somnar av utmattning.

Samma sak var det varenda jävla kväll. Varenda jävla kväll! Och vill du veta vad det värsta utav allt var? Det var att jag visste att du somnade med ett jävla lyckligt leende på dina äppar. Att du somnade i tid, nöjd och lycklig och inte ens kunde tro att jag mådde dåligt."

Var det plötsligt någon som satte denna smärtan på omspelning för mig? Var det plötsligt någon som tyckte att jag kunde gå igenom detta med varenda person jag lärde känna? Var det plötsligt någon som tyckte att jag lika gärna kunde leva ett skitår till när jag redan börjat? Var det någon som valde detta för att verkligen få mig att brytas ner och försvinna för gott? I så fall har jag ett svar till denna "någon" : Du lyckades. Du lyckades få mig att känna precis samma smärta jag gjorde då. Du lyckades få mig att bli äcklad av mig själv ännu en gång. Du lyckades förstöra det hela för mig precis som förra gången. Och jag kan säga dig att det inte skulle förvåna mig om du lyckas få mig att försvinna i all evighet denna gången.