Timmar av tårar och smärta. Ett gråtande hjärta. Efter allt som hade skett var inget längre rätt. Hela nätter i evig dvala. Långsamt dök denna vita svala ner i hennes egna mörka grav. Där hon är fri från all ansvar och krav.

Minuter av glädje som inte längre finns. Och svidande minnen hon minns. Det mörka tränger in under huden och med det, alla de hemska ljuden. Men hon har blivit van, hon har redan en egen plan. Det är bara en tidsfråga innan hon ska våga.

Sekunder av illamående, tankar så slående. Hon har nu insett efter allt som skett. Som en illvillig parasit har tankarna tagit henne hit. Till denna kant av ingen ångest och hon avslutar med en sista gest.